Godkväll alla lovers and haters! Va görs? Jag sitter här och slappar i min morgonrock bara.
Haft en sån där feel-good-dag idag, när man tänker på så mkt grejor man har att vara glad över. Jag är så lycklig. Visst saknar jag vissa i mitt liv och undrar vart dom tog vägen men som man säger "There comes a point in your life when you realize who matters, who never did, who won’t anymore, and who always will. So don’t worry about people from your past. There’s a reason why they didn’t make it to your future.” och jag kan inte hålla med mer. Älskar det här citatet för det är verkligen så. Och den punkten har jag nått nu därför försöker jag att inte blicka bakåt. Finns folk som jag älskat med hela mitt hjärta, som jag vart beredd o ge allt för som inte ens tar sig tid och fråga hur man mår då o då. Det får mig att stå fast ännu mer vid att 'man bara har sig själv'.
Förut kunde jag vara lycklig för att någon annan gjorde mig lycklig men nu gör jag mig själv lycklig. Jag har växt så otroligt mycket som person det senaste året att jag ibland inte känner igen mina egna tankar..typ.
Förut kunde jag gråta för att någon sa något till mig eller behandlade mig på ett visst sätt men nu gråter jag av lycka.
Visst har vi alla våra dåliga dagar men jag har lyckats plocka ur folk som gör mig mer ont än gott från mitt hjärta.
Åh jag är så nöjd med människorna jag har i mitt liv just nu! Jag kan ha en riktigt deppdag och så behövs bara en av våra legendariska fotbollskvällar och jag får ont i magen av all skratt.
Sen finns dt vissa man träffar då och då som man liksom bara har där. Som man inte vill släppa taget om men man inte heller vill påstå att man älskar..

Men om det är någonting jag ogillar är det 'vänner' som ALLTID dyker upp när dom har problem. Oh va mycket jag vart med om sånt här. Jag ställer alltid upp, eftersom jag anser inte att jag bör vara en dålig vän bara för att dom är det. Om jag kallar någon för min vän så ser jag till att ställa upp för den. Men jag tycker det är synd att folk uttnyttjar det. För jag vet att jag är bra på att lösa andras problem och att trösta men gör det mig till en robot som bara står där och väntar på dina dåliga dar för att sedan alltid ta emot er med öppna armar? Jag har också problem, men inte vänder jag mig till er. 1 för att jag vet att ni inte skulle ställa upp för mig som jag ställer upp för er och 2 för att jag inte vänder mig åt någon med mina problem, jag tycker det är bäst att lösa dom själv.

Men okej nu blev det lite mycket text här om både lycka och vänskap men jag behövde bara skriva av mig lite..

Och för guds skull sluta fråga mig vem jag menar, om jag menar dig eller hon eller han. Om du känner dig träffad så kanske du har ditt svar där..När jag älskar någon så lär den märka det. Jag älskar er, ni vet vilka ni är <3


ima keep my head up, ima make it to the top