Gona

Nu har livet öppnat en ny sida för mig. Jag hade väldigt lätt för o lita på folk och även fast jag inte är typen som går runt och är översocial och samlar på mig nya vänner så lyckades jag ändå bli bra vän med folk på kort tid. Nu har jag insett att det funkar inte så, har haft massa kompisar som jag "klickat" med och vi har kommit jättnära o allting o nu märker man att dom finns inte kvar längre. Det är nog det som växer ur den här åldern - omgivningen. Om jag träffar på dessa personer idag, blir det bara massa kallprat och ja känner själv hur olika jag o den här personen framför mig nu är, fastän vi tidigare sagt typ allting till varan! Man märker hur vissa mognar mycket snabbare medans andra fortfrande är kvar. Detta har gjort att jag blivit mer kall som person, jag släpper inte in folk så lätt o har mycket svårare att lita på folk, det känns lite weird att en ny människa i mitt liv ska få veta allt om mig när detta senare bara blir en person jag säger hej o hejdå till på stan(?)
Det känns både bra och dåligt. Bra för att det går inte att lita på vem som helst och dåligt för hur ska man annars träffa nya människor här i livet o få nya vänner? Men jag ser det inte som ett problem, jag är fortfrande ung och har hela livet framför mig, man kommer ju säkert bli mer öppen senare i livet, beroende på vad för människor man möter på vägen ellerhur?

En sak till..jag har lärt mig att man inte alltid ska finnas där vid allas sida jämnt! Jag finns alltid där för folk i min omgivning och försöker alltid vara den bästa vännen men även fast jag gör det för att jag älskar dom så vill man väl ändå ha en gnutta tillbaka? Jag är trött på att alltid finnas där men aldrig bli uppskattad därför tänker jag nu vända ryggen till och vill någon ha min hjälp så får den fråga efter den, varken bra för hjärtat eller själen att alltid stå med öppen famn. Som sagt, har TRÖTTNAT verkligen, ung ålder jag vet men det är bra att ändra på sig nu så inte hela livet passerar och man bara vart en jäkla dörrmatta! Så tack Ni som ställt upp för Mig, för självklart glömmer jag aldrig sådant! & jag hoppas att inte detta går mot mig, för jag försöker iallafall alltid att uppskatta folk som gör bra för mig men om jag misslyckas vet jag inte, jag hoppas iallafall verkligen inte det!

Nu blev det massa känslor här, men en blogg är ju som en dagbok ellerhur? Och för sin dagbok så öppnar ju man sig, och det är vad jag precis har gjort. Nu kanske finns någon därute som känner igen sig? Skriv gärna!

PUSS