Gona

Jag har tänkt en del och kommit fram till att jag har blivit en riktig motsats av mig själv på senare tid, jag brukar alltid vara den glada Gona som alltid skrattar och är glad, men nu orkar jag inte med någonting! Har tröttnat på typ allt och alla och jag känner bara längtan, längtan tills jag får dra iväg till USA och slippa all skit..har inte mått bra inombords på senare tid, märks dock säkert inte eftersom jag är jävligt grym på att dölja mina känslor med mitt fula skratt haha nej men skämtåsido, jag ska försöka klättra upp på toppen igen, för det är där jag hör hemma, ingen ska få ta ner mig därifrån för jag är stark, om ingen vill stå på min sida så faller jag inte ihop utan jag klarar mig själv. För det är så jag egentligen funkar.

Jag söker inte sympati utan bara förståelse, alla hamnar ibland i ett litet svart hål där allt känns så himla jobbigt, utan någon anledning. Och då vill man inte höra massa tjöt, då vill man bli lämnad ifred. Man vill inte höra oroliga röster som frågar hur man mår. Jag är tacksam att ni bryr er, tro mig det är jag, men man pallar bara inte ibland.

 Jag vill bli stor, jag vill vara i USA, jag vill leva livet, jag vill ha en lysande karriär och vara framgångsrik, jag vill ha min bästa vän vid min sida, jag vill hitta han som kommer älska mig för alltid, jag vill gifta mig, jag vill skaffa barn, jag vill ha ett stort hus, jag vill ha en snygg bil och vara ekonomiskt oberoende, jag vill försörja mina föräldrar när dom blir gamla, jag vill föralltid vara lika tajt med min familj som jag är nu.
Jag vill leva livet på mitt sätt och det ska jag göra.

So please get off my back, I'll be back when I'm ready..

Här kommer en fin låt också som pricken över i:et :)